Sambo och mamma till Lukas

Återigen en vårfeeling!

Jajjamän, nu har Zackrisson fått för sig att blogga igen. Herregud!

Men nu är det ju så att jag är i sluttampen av graviditeten.

Det är 35 dagar kvar tills beräknad förlossning. Det känns pirrigt. Jag har aldrig varit med om liknande. Självklart sover jag en aning oroiligt just nu, drömmer som om jag hade feberdrömmar varje natt. Vaknar kallsvettig och drömmarna känns så påtagliga. 

Det sägs att det är oron som framkallar kraftiga drömmar i slutet av graviditeten. 

Lilla bebisen i magen blir starkare och starkare för varje dag, sparkarna känns!

Jag har varit på sammanlagt 5 st ultraljud under denna graviditet, första gången var tidigt i vecka 6, då såg fostret ut som en liten ostkrok med ett pickande hjärta i mitten, jag minns att storleken var ca 8,1 mm då! 

Liksom ingenting!!

Andra gången var det Kub-test, fosterdiagnostistik, då var jag i vecka 12. Bebisen såg ut som en alien mest.

Nästa besök var i vecka 18. Då kikade de på hjärtat, fostervattnet, njurarna, magsäcken och övriga kroppsdelar.

De andra två ultraljuden gjordes i vecka 25 och 33. Då ville de se flödet i navelsträngen just pga att jag har högt blodtryck. Allt har sett finemang ut hos bebisen vid varje besök. Även ctg-kurvan har varit fin.

Så nu hoppas vi på en förlossning som inte är allt för smärtsam. Men jag är förberedd på det värsta!

 

Graviditeten i övrigt har varit ganska så smärtfri, förutom att jag fick foglossning väldigt tidigt. Men med tiden så har den avtagit lite, men på kvällarna när jag blir mest stillasittande så smyger det sig på.

Visst, jag kan inte säga att jag är superaktiv på dagarna heller, stickningar och ilningar i nedre regionerna hoppar på mig när jag försöker ta promenader, så jag går som en nerbajsad pingvin i stort sett!

 

Hormonerna behöver jag väl inte ens nämna?

Är mycket ensam hemma, gråter säkert 3ggr om dagen. För vad? Ja, egentligen ingenting! 

Ibland är det en bristning på fel ställe, något kilo extra, sötsuget som spökar eller att jag saknar M när han är på jobbet. Tänk hur upp och ner det är.

 

Jag vet inte hur sugen jag är på att skaffa fler barn sen. Det är inte "bara" att vara en hormonkossa i 9 månader. Det får då dröja ett tag tills det är dags igen i så fall!

 

 

På bilden är bebisen 18 veckor. Så liten om man skulle jämnföra med senaste ultraljudet i vecka 33. Då var det så mycket bebis överallt så man såg nästan ingenting. Vikten låg på 2200 gram. Det är väldigt trångt för liten nu. 

Du får gärna komma någon vecka tidigare hjärtat! 

 

Välkommen till bloggosfären =)

Går också omkring och hoppas på att liten kikar ut någon vecka tidigare :P Och känner, liksom du, att det inte är helt klart att jag vill ha fler barn. Just nu får det räcka med detta.

Självklart kan man aldrig veta vad man känner i framtiden men har för tillfället ingen som helst lust med fler :)